KRÖNIKA
Fredagen den trettonde, det säger allt. Bara att se detta datum i min kalander gjorde att jag låg kvar extra lång tid i sägen av rädsla för missöden. Jag klev inte upp förens halv tolv och när jag väl gick upp sipprade solljuset fram genom molnen. Härligt tyckte ja, men efter ett tag ser jag att regnet börjar falla. Det var inget ösregn men ett tag såg ja dropparna fall från skyn. Det var drygt men det får jag leva med en sådan dag som denna.
Jag tog en tur till centrum för att uträtta lite saker. N är jag körde min moped fick jag en riktig chock. Helt plötsligt kom en bil utfarande från vägkanten. Den var bara någon centimeter från att tränga mig av vägen och in i ett staket. Jag knöt bromsarna allt jag kunde och föraren stampade gasen i botten för att undvika en olycka. Det hela slutade väl och jag fick en upplevelse som jag alltid kommer att ha med mig när jag är ute och åker med min moped i trafiken. Hjärtat pumpade uppe i halsen och jag blev tvungen att köra in till vägkanten för att andas lite frisk luft och kolla att jag överlevt.

Klockan är drygt fyra och det är långt kvar av otursdagen. Jag ska nu packa lite för att åka ut i skärgården med min familj. Det kommer bli enormt roligt och oturen har jag låst in i ett skåp här hemma.
Ta det lugnt och gå inte under någon stege eller lägg inte nycklarna på bordet.

Jens L´Estrade