Foto: Markus Dahlberg

REPORTAGE
Spökjägare, låter det overkligt? Inte för Anders Östman från Sundsvall, han har det som yrke.
– En tidning gav mig den titeln, först tyckte jag att det lät hemskt men nu känns det ganska kul, det avdramatiserar det hela, säger Anders.

Det var för närmare 20 år sedan som han upptäckte sin förmåga att kommunicera med andeväsen. Det hela började mycket tragist.
– När min fru var gravid med vårt tredje barn hände det mycket, jag kände att barnet skulle dö i tidig spädbarnsdöd. Och så blev det, berättar Anders.

Länge förnekade Anders sin förmåga i rädsla av inte bli tagen på allvar, men på senare tid har han kunnat stå upp för den han är. Idag hjälper han dagligen människor som har fått sina hus hemsökta.
Varför människor tar kontakt med Anders är olika. Det kan vara en anhörig som vill säga något till en person som har dött, eller någon som mår dåligt av att det spökar i hemmet.
– För någon vecka sedan hjälpte jag en kvinna som mådde bra överallt utom i sin lägenhet, där mådde hon psykiskt dåligt och tappade matlusten. Det visade sig att där bodde en tjock ande, och en nästan anorektisk, berättar Anders.
Den anorektiska anden påverkade kvinnan som bor i lägenheten till att inte vilja äta, men med Anders hjälp så löstes problemet.
Andar som spökar är personer som har dött, men fastnat mellan livet och döden.
– Då går jag in och hjälper anden att ta steget till den ljusa sidan, säger Anders.

Ofta är de som fastnar personer som har dött plötsligt i exempelvis en olycka. De har helt enkelt inte varit medveten om att de dör, därför fastnar de i en gråzon.
– Olof Palme gjorde det, han var kvar i riksdagen och försökte påverka i nio månader efter sin död, innan ett medium hjälpte honom till den andra sidan, berättar Anders.

Alla kan se andar, menar Anders. Det gäller bara att hitta förmågan och våga tro på det.
– Barn har förmågan att se andar nästan som en annan människa, lite mer genomskinlig bara. Sen är det vi vuxna som lär dem deras fysiska kropp, och eftersom ingen bekräftar det de ser så tappar de flesta förmågan i tidig ålder.
För Anders blir bilden av andarna deras inre tankar, men rädd blir han aldrig.
– Ibland kan det vara jobbigt med alla känslor som andarna sänder över till mig, men rädd känner jag mig inte, avslutar Anders.

Text och Foto: Markus Dahlberg