SÖDERHAMN
Cirka år 800 föddes den yngre runsvenskan. Ett språk vi idag 2007 har mycket svårt att begripa oss på utan några förkunskaper.
Mycket har hänt sedan år 800, dagens skriftliga språk är långt ifrån detsamma som då.
Idag skriver vi mer som vi talar och talar mer som vi skriver. Språkets utveckling är fantastisk och fascinerande. Vi kan fråga oss var runsvenskan tog vägen och i synnerhet fundera över det faktum att det var vi själva som raderade ut den.
Människor har i alla tider yttrat sig i form av olika läten och kroppsspråk för att göra sig förstådda. Människor har däremot inte alltid utnyttjat skriften för att kommunicera.
Vi klarade oss utan problem med bara talet. Man levde i grottor med familj och sina närmaste släktingar, de var inte i behov av att kommunicera med omvärlden på samma sätt som vi behöver idag.
Språket utvecklas med oss
På samma sätt som människor utvecklas, utvecklas språket med oss. Folk började bygga upp små samhällen och insåg att det var svårt att ta reda på vad grannbyn tog sig för när de inte alltid förmådde sig springa emellan.
Skriften antar form, från runskrift till den skrift denna artikel blir publicerad i nu – dataskriften.
Ett informellt språk?
Svenskan är i nuläget, vad man skulle kunna kalla ett informellt språk. Vi säger inte längre ”Ni” till en högre uppsatt person, vi bugar och niger inte för okända människor. Ingen lyfter på hatten för en hälsning – allt är alldagligare. Det vi fortfarande gör är att ta i hand när vi hälsar på en okänd.
Jämställdhet
Det här beror på att jämställdheten har ökat markant sedan 60-70-talet, vilket även har berört vårt språk såväl i skrift som i tal. Det fanns fortfarande en stor könsskillnad där vi skulle bete oss annorlunda beroende på om vi var födda som man eller kvinna.
Idag fungerar det inte på samma sätt. Vi ser till stor del väldigt lika på våra medmänniskor oavsett om de är högavlönade eller lågavlönade. Vi känner inget behov av att nia någon, det är så inpräntat i folkrötterna på 2000-talet att vi ska vara så jämställda som möjligt. Ändå finns tilltalsformen kvar i vissa kretsar och generationer.
”Niandet” antar ny form på 80-talet
Catrin Norrby pratar i sin text Kandidat Svensson om en kraftig ökning av ni-tilltal hos unga på 1980-talet. De unga upptäckte en form av artighet i niandet då de inte var uppvuxna med att niandet var en benämning för klasskillnad. Detta ligger självfallet kvar en del i vårt språk, men de handlar inte om klasskillnad längre – utan fortfarande om artighet.
Kommer tilltalsformen att öka i framtiden igen och få en helt ny mening och betydelse? Eller kommer vi att återgå till den äldre formen av att nia någon?
2000-talets modevåg
Som det ser ut idag skulle detta inte ske, vi är i detta 2000-tal mitt upp i en modevåg där det är inne att vara oberoende av andra. Vi ska inte låta oss tryckas ned, helst göra allt själva för vi är så otroligt självständiga individer som ska kunna prestera något originellt.
”… precis så uppriktigt man bara kan – ju elakare desto bättre.”
Detta gäller även talet. Vi är häpnadsväckande frispråkiga om allt och åsikter i bloggar, dagstidningar och böcker börjar alltmera likna den engelska kvällspressen där du ska skriva dina åsikter om vem som helst och vad som helst precis så uppriktigt man bara kan – ju elakare desto bättre.
Olika språk
Dock är tal och skrift fortfarande helt olika språk men som starkt påverkar varandra. Talet klarar sig emellertid utmärkt utan skriften, men skriften är ingenting utan talet. Just det här hävdar språkfantasten Fredrik Lindström i sin text Världens löjligaste språk . Han berättar att skriftspråket är en blek kopia gentemot talet, men i vår kultur med dess förkärlek för normer har skriftspråket trots det fått en högre status än talet.
Han prata räven om att vi reagerar på när vi skriver talspråk för att vi är vana skriftspråket där man är överdrivet korrekt och tydlig. Och att det måste vara så för skrift och talspråk har olika funktioner, därför måste andra lagar finnas.
Utifrån detta kan vi dra slutsatsen att vårt ständigt ändrade levnadssätt i samhället kontinuerligt förändrar språket. Språket är idag mer fritt och informellt. 2000-talets modevåg ger oss frihet att uttrycka oss på de sätt vi känner för, istället för att följa de formella språknormerna
Text och Foto: Hanna Göransson
|
Annons:
